En gång fanns de överallt

När Posten köpte det stora huset på Lilla Nygatan 1720 fanns det förmodligen kakelugnar som värmekälla i huset. De kakelugnarna var i så fall av de äldre sorten som var slukade oändligt mycket ved och gav lite värme tillbaka. 1767 presenterade Carl Johan Cronstedt och Fabian Wrede en helt ny typ av kakelugn med rör i slingor som höll kvar värmen mycket längre än tidigare. Snabbt spred sig den nya kakelugnen över landet. Gustavsberg, Rörstrand, Marieberg och andra firmor producerade mängder av kakelugnar. Ett helt nytt skrå kom till, kakelugnsmakarna.

I det ombyggda posthusets brandförsäkringsbeskrivning från 1829 kan man noga följa med i hur de olika rummen i huset såg ut. Minst 45 kakelugnar nämns. Majoriteten är “hvitglacerade”, en del är “grönglacerade” och fyra stycken är “couleurt” glacerad. En benämns som “oglacerad”. Kanske har de vackra antikiserade huvudena suttit på någon av de “hvitglacerade” kakelugnarna som tas upp i brandförsäkringsbeskrivningen, kanske har de suttit på en senare kakelugn. Vi vet inte. Vi har tittat igenom fotografier från huset men tyvärr inte hittat just den kakelugnen. Vackra är de hur som helst, eller hur?