Ett ganska skruttigt hus

Säkert var de ganska nöjda och stolta på Kungliga Postverket över att äntligen ha ett alldeles eget hus, där i maj 1720, när köpet av huset på Lilla Nygatan gick igenom. Du kan se gavelspetsarna på huset en bit snett bakom Piperska/Petersenska palatset. Men det skulle visa sig att det inte bara var frid och fröjd. Det var ett gammalt hus man hade köpt. Efter köpet genomförde man en besiktning. Den visade att huset omedelbart behövde repareras. För 2000 silverdaler skulle huset “blifwa så godt som nytt”.

Så skulle det fortsätta hela 1700-talet igenom. Då pengar oftast saknades blev det för det mesta tillfälliga reparationer. 1736 höll källaren på att rasa ihop på grund av en tidigare översvämmning. 1747 funderade man på att sälja och köpa nytt. 1760 reparerades första och andra våningen. Då upptäcktes att bjälkar och taklaget i övre våningen var ruttna. Huset renoverades ytterligare och fick en ny halvvåning för 13 062 silverdaler. Åtta år senare byggde man till en flygelbyggnad. Den var dessvärre inte särskilt välgjord för att tio senare kunde man se “at begge murarna hwarmed Flygeln blifwit wid sielfwa huset sammanfogad, har skilgt sig itifrån husets mur ända ned til grunden”.

1792 köpte Postverket den andra delen av kvarteret Penelope. Där ingick det “”Paschiska huset” som också kallades Parmentska huset. Nu när man ägde hela kvarteret var det dags att fundera på en bättre och mer hållbar lösning för posthuset på Lilla Nygatan.