Kvinnokamp

Under andra hälften av 1800-talet ökade mängden av post väldigt snabbt. Fler poststationer behövdes. Samtidigt blev medelklassen större. Det fanns plötsligt en massa kvinnor som behövde försörja sig. På Postverket tänkte man att man kunde slå två flugor i en smäll om kvinnor fick börja arbeta inom verket. Dels skapade man arbete för kvinnor, dels kunde man tjäna pengar, för kvinnor behövde inte få samma lön. 1863 fick de börja. På den tiden skulle de vara myndiga och ogifta. En gift kvinna var inte myndig, hennes man var hennes förmyndare.

Elin Rheborg, som sitter i mitten av bilden, arbetade på Postsparbanken här i vårt hus. Hon var en av de många kvinnor som började arbeta i en offentlig tjänst. Rheborg var som sina kvinnliga kollegor missnöjd med de dåliga arbetsvillkoren och de usla lönerna som de statligt anställda kvinnorna hade. Kvinnor i statsförvaltningen hade inte rätt till fast anställning, ”ordinarie befattning”. Det betydde att de inte heller hade reglerad arbetstid, sjukersättning, semester eller pension. Särskilt svårt var det för kvinnor som gifte sig. En gift kvinna mer eller mindre förutsattes att lämna sitt arbete. 

1907 hade Elin Rheborg fått nog. Då grundade hon KST, Föreningen för kvinnor i statlig tjänst. Tillsammans med Fredrika Bremer-förbundet arbetade de för bättre arbetsvillkor för alla statligt anställda kvinnor genom att försöka påverka män med politisk makt att föra deras talan. 1923 kom behörighetslagen som gav män och kvinnor lika rätt till statlig tjänst och 1945 blev det förbjudet att säga upp en kvinna på grund av äktenskap.

Du hittar bilden i större format här