Vi har mängder av vykort i våra samlingar. En stor del av dem har vi fått i gåva. Vykorten från förlaget Sa-mar har vi fått i gåva av fotografen Jeppe Wikström. Han köpte hela lagret av vykort och skänkte det sedan till Postmuseum. Det var mycket fin present då vi faktiskt inte har så mycket vykort från mitten av 1960-talet och framåt. Det är också roligt att ha en någorlunda intakt utgivning samlad på ett ställe.
Det är inte alldeles lätt att ta reda på förlagets historia men lite har vi fått veta av Göran Brämming som köpte förlagsdelen av företaget 1998 och inlemmade det i sitt företag Göran Brämming Gallery. Ännu mer har vi fått veta genom vykortsspecialisten Göran Heitz, som skrivit en artikel om Sa-mar i 2018-års Postryttare. Sa-mars grund finns i det stora vykortsförlaget Graco (Grafisk konst). Någon där bröt sig ur och bildade ett eget förlag på slutet av 1960-talet. I Arne Sandströms bok “Vykortets Historia” (2015) står det att det var Gösta och Magda Saglind som startade bolaget i november 1967. Namnet Sa-mar bildades av Sa från Saglind och Mar från Marzari. Marzari var det italienska tryckeriet som stod för tryckningen. När Graco la ner sin avdelning för vykort fick Sa-mar luft under vingarna.
Sa-mar arbetade med frilansande svenska och italienska fotografer som reste runt och fotograferade vyer runt om i Sverige. Två italienska namn återkommer: Dino Sassi och Giovanni Trimboli, som enligt Göran Brämming var två tunga bullriga och men charmiga herrar. Fotograferna Sassi och Trimboli var konkurrenter och hamnade ibland till och med i slagsmål. Italienarnas specialitet var vyer med blommor i förgrunden och motivet i bakgrunden. Man kan även se Sassis Fiat på flera av vykorten. Förlaget arbetade också med en svensk fotograf, Ingvar Magnusson. När man ser vilka platser som avbildats verkar det som om Sa-mar riktade in sig på Stockholm och norrut men det vet vi inte säkert. I vår samling är det dock främst orter norr om Stockholm som avbildats. I mitten av 1990-talet tog ett företag som hette Medvind över Sa-mar. Idag finns inga spår kvar av Sa-mar. Vill du veta mer om Sa-mar så rekommenderar vi att du läser Göran Heitz artikel.
Många av vykorten i Sa-mars utgivning skulle platsa i Jeppe Wikströms böcker Tråkiga vykort och Fler tråkiga vykort. Det är ett tomt och öde land vi ser, men det finns ändå något rörande med bilderna. Man var stolt över att ha fått en rondell i staden och därför skulle den förevigas på vykort. Jeppe Wikström skriver i förordet till Fler tråkiga vykort:
“Vykorten från folkhemmet har en historia att berätta. Den handlar om stolthet, livslust och resglädje. Den handlar om den tid så Sverige verkligen tog steget från jordbruksland till industrination, då varje nybyggt kommunalhus eller asfalterad parkeringsplats var ett tecken på att orten blivit modern.” “Idag ter sig dessa kort lätt som komiska och bildspråket ibland som väl säreget. Men som jag sagt tidigare – något tåls dessa vykort att skrattas åt men mera hedras ändå.”