Ny digitalisering av 1700-tals kartor ur Postmuseums arkiv. Ett projekt i samarbete med Postmusei Vänner 2017-2018.
Kort karthistoria:
Två av de äldsta verksamheterna i svenska staten är kartläggning och fastighetsregistrering, det vill säga lantmäteri. Det behövs beskrivningar av landets gränser, kunskap om landskapet och om vem som ägde vilka fastigheter. Bland annat för att driva in skatt och utveckla samhället men också för att kunna fatta vettiga beslut i krigssituationer. Kartor var viktiga för försvaret. 1628 fick Anders Buhre i uppdrag att bygga upp det svenska lantmäteriet och upprätta detaljkartor över hela landet. Han utbildade de första lantmätarna och resultatet blev de geometriska jordeböckerna med kartor över jordbruksbyarna. Man började alltså med gårdar, byar och städer. I mitten av 1600-talet gick man vidare med socknar, härader, landskap och landsdelar, kuster öar och vattendrag. Lantmätarna fick också i uppgift att mäta upp och kartlägga vägarna. För samfärdsel och postgång liksom för militära behov var det viktigt att veta vägarnas sträckning och längd, liksom placeringen av skjutshåll och gästgiverier.
År 1730 blir lantmäteriet ålagda att utarbeta nya kartor över allmänna lands- och postvägar i Sverige och Finland. De följande åren upprättades sådana kartor för 17 län. Kartorna renritades i det centrala lantmäterikontoret 1735-1742. Där finns de fortfarande, inbundna i en volym ”Chartebok öfver landswägarna uti Swea och Göta Riken förfärdigad wid Kongliga Lantmätericontoiret.” De finns idag digitaliserade och allmänt tillgängliga hos lantmäteriet.
Postmuseums kartor:
Lantmäteriets kartor var sekretesskyddade under 1600-talet och tidigt 1700-tal. Sekretessen lättar 1735.
1746 fick Postverket eget tillstånd att utarbeta postkartor över landets alla provinser. Kartorna skulle innehålla uppgifter om postkontorens och postgårdarnas lägen och de inbördes avstånden. Kartverket var klart runt 1750, med 25 kartblad som ger en bild av Sveriges stamvägar på 1750-talet.
Postmuseum har fått in kartor till sina samlingar i olika omgångar. Hösten 1914 förtecknades en samling med 25 stycken 1700-tals kartor. Det är alltså kartorna från det första kartverk som postverket fick tillstånd att utarbeta. Ytterligare ett 40-tal 1700-tals kartor förtecknades under våren 1932. De hade ursprungligen varit inhäftade i ett kartband. Utöver dessa har vi fått in ett fåtal från annat håll. Som gåvor, köp etc.
På kartornas fram och baksida finns ofta noteringar om postvägar, avstånd, tidtabeller, avtal postkontor och postgårdar. Den informationen har inte varit tillgänglig för allmänheten tidigare. Kartorna har varit arbetsmaterial. De är ofta fulla med en mängd tillägg och justeringar, som gör att de ibland är svårlästa, och kanske inte fullt lika vackra som de kunde ha varit. De är unika och väldigt specifikt posthistoriska samtidigt som de är intressanta även för många andra forskningsområden.
Inskanningen:
I urvalet har vi tittat på flera faktorer som t ex: ålder, skörhet, konserveringsåtgärder, storlek, geografisk spridning, tidigare digitalisering, storlek, posthistoriskt intresse och allmänt intresse. Vi valde ut 62 kartor ur vårt äldsta material och gjorde samtidigt en tillståndsbedömning. Kartorna transporterades till Gävle, där de skannades hos Järnvägsmuseum.
Kartbilderna är fria från upphovsrätt och finns idag tillgängliga på Digitalt Museum.