Efter 5 år som emigrant i Amerika, strax efter sin 23-årsdag, blir Herman Svensson från Rämmens socken sjuk. Den 14 december skickar faster Emma följande brev hem till Sverige.
Kansas City Kan. Dec 14/ 1928
Kära barn Halvar Henrik Hilmer och Margit
Nåd och frid
Det är så svårt att skriva för det är bara ledsamt. Ni har redan fått underrättelse om vår kära Hermans död. Det kom till oss som ett åskslag och det var så svårt att skriva till eder om det men ingen annan väg. Som ni vet var Herman i Springfield Ohio sedan juni månad. Först blef här lite arbete så den 30 januari for han i sin bil till Fort Smith Arkansas, i maj blef der kort arbetstid och följde med 2 pojkar till Springfield Ohio för att sälja biblar. Efter en veckas försök blef han trött på det, sade han inte passade till agent utan ärligast att tjäna sitt dagliga bröd var att arbeta. Der sålde han sin Bil kanhända han blef utan pengar men han hade alltid tur. Hyrde rum hos en snäll enka över 60 år der han var som barn i huset, fick ju inte sin mat der utan åt på ett annat ställe hos privat familj, börja arbeta på en verkstad.
Sida fattas
på Herman var rädd att han skulle bli sjuk, jag kan just se Herman när han stod här i matsalen och sade farväl. Vi sade Gud vare med dig Herman och blir du sjuk kom rätt hem. Så sade han på engelska jag kommer hem ändå. Vi tänkte bara han vill se lite av America och så kommer han hem. Vi saknade Herman så mycket men han skrev så uppmuntrande bref, sade inte är jag fetare men är starkare och mår fint var omtyckt i arbete jorde bra ja mycket bättre än han jorde här, lärde sig bli mer sparsam, spela och sjöng för gumman och var med till söndagsskolan och kyrkan. Den 18 nov fyllde han 23 år och vi sende han en gåva och en låda bakelse, fick det lördag den 17de, satte sig genast och skrev svar och sade att allt var godt och väl och han skulle öva sång på Söndagen. En stor kör skulle sjunga på stort möte 3 dagar före nyår. Tacksägelsedagen som var den 29 nov skulle Hermans förman och hans familj åka i bil till neagarafallen, frågte Herman om han ville följa med och det ville han. Medan han var der blef han sjuk. Den 1 december de ville se Dr. tag mej hem tag mej hem sade Herman och de körde natt och dag så de kom hem till Springfield måndag em. Gick in sjelf och upp på sitt rum då hörde gumman han jämrade. Hon sprang upp så sade han jag är så sjuk, ville inte ha Dr men hon såg han blef allt sämre så hon kalla Dr. Han arbeta en hel timme med honom, lemna medicin, kunde ej känna pulsen och hjertat blef vekt. Den snälla frun lemna aldrig hans säng, somna in den sista sömnen kl 2 på morgonen den 4 dec, så kom telegram och jag orkar inte skriva för gråt. Vi trodde allt var godt och väl, han sende oss ett brefkort från n.g.fallet och det kom fram på måndag, vi var så glad. Herman såg vara bra ofta sade allt väl. Dr. benämnde sjukdomen dibitis, sockersjuka men hur han kunde arbeta och ut och resa det går över mitt förstånd. Ni kan väl veta vi blev rent ifrån oss, ringde Hanna och Ida, vi var så slagna så vi bara gret. Så kom ett telegram till vad att göra med liket. Charle ämnade resa tvärt för att taga liket hit, så gick han till likbesörjaren, talte om allt han sade..
Sidor saknas
Himmelsk tröst, här från de sälla höjder, klingande sångens ljud, buret af helga änglar helsar min själ från Gud. Det är 2 verser, så fördes liket till kyrkan. Kl. 2 var det predikan. Här bär de alltid in dem i kyrkan, stod uppe vid altarringen hela tiden. Pastorn predikade över dessa ord – Huru skall en yngling ostraffligen sin väg gå – svar när han håller sig efter Guds ord, tre sånger sjöngs, en han leder mig hvad himmelsk tröst den ljuva tanken ger mitt bröst.
Sidor saknas
En sådan vill vi ha för Herman med hans namn, födelseår och dödsår, önskar ni hade sett alla fina blommor. Det syntes att Herman hade vänner, han var så snäll men när denna sjukdom börja fick han ett så eget sätt, det var omöjligt att överbevisa honom att det var något illa, uti vår aftonbön var Hermans namn alltid nämnt att Gud skulle bevara och beskydda honom ifrån allt det myckna onda som är i denna syndiga värld. Vi har just haft bref ifrån den Fru var han bodde till sin död, en uppmuntran veta han levde ett rent kristligt liv. Någon gång skall jag översätta det på svenska och senda det hem. Nu måste jag sluta för det är Söndag kl 5 vi äter lite supper och gå till kyrkan kl 7. Ett program gives av af confirmanderna 1914. Ingen Predikan af Pastorn, han är så utsliten, mycket sjukligt i vår församling. 2 begravningar den här veckan, Herman begrovs och denna vecka var en på fredag, en gumma 66 år, på lördag en flicka 29 år. Tiden hastar, snart är vi vid målet. Blott en afton blott en afton bor jag här. Gör mig ej hinder för jag vill följa Guds folk till strids genom öknen och bölja. Jag är en främling, jag är en pilgrim. Blott en afton bor jag här.
Käraste hälsningar till eder alla från Faster Emma