Hilma Petterson från Tisselskog i Dalsland fick många brev från Amerika. Hon hade syskon som emigrerat till Brattleboro i Vermont och Hilma hade själv varit där. Vermont var en av de delstater som ökade minst i folkmängd och man försökte locka svenska emigranter dit med löften om olika fördelar vilket inte alltid var populärt hos de infödda. Lillians brev till Hilma finns i museets samling av emigrantbrev.
Brattleboro, Vt, July 10, 1900
Min älskade Hilma:
Guds frid!
Åter igen sätter jag mig ned att skrifva min Hilma, jag längtar efter svar på det bref jag skref men nu skall jag skrifva ändå till dig men nu hoppas jag att jag slipper vänta så länge på svar. Tro inte att jag glömmer dig så lätt, på mitt piano står ditt porträtt och på hyllan vid min sängkammar har jag det du gaf mig istället för de du ref sönder. Jag var på ….(oläsligt) den fjerde och jag hade så trefligt men när jag blev ensam kom en sådan längtan öfver mig för ditt ansigte för jag tänkte på hvad du och jag gjorde för ett år sedan på den dagen, minns du min älskade bäcken, klipporna der du och jag satt ensamma först men sedan drogo sig fler till oss. Minns du hur du och jag sjöng den sången. Jag minns en röst som ren i ungdomens dagar. Hilma, älskar du mig lika mycket som förr eller fyller någon annan den plats jag hade? Jag tror mitt hjerta brister bara utaf tanken på det förr nu när du är så långt borta då först fann jag ut att jag älskade dig mycket mer än någon annan. Blir du trött på mig allaredan. Jag borde väl skrifva något trefligt men det går inte så lätt förr sig. Du minns det vackra badstället, dit skall jag gå på lördag eftermiddag om Anna vill gå med dig. Hilma, jag tycker mycket om Anna men jag älskar dig.
Min vän, är det vackert hemma hos dig beskrif stället så kan du få något att skrifva om. Säg mig hvad du gör för något der hemma , längtar du hit till vårt sköna Brattleboro eller är ditt hem skönare. Jag har just varit ute vid springen (? oläsligt) och du kan aldrig tro så härligt här är månen skiner så härligt du känner nog till det poem som säger, Akta dig, min vän för månsken, för augustimånsken mest. En får sånna svärmiska tankar när en går bort till springen (?), den vackra bäcken och så bänken der vi bruka sitta der och sjunga som du minns, o, om du bara var här det är det första och det sista. Hur är det med din helsa min Hilma, är den bättre or do you feel sea-sick still. Kan du tänka dig att nästa vecka på Torsdag det är den 11 så skall vi ha en basketparty och karlarna äro de som skall ha körgerna och så skall flickorna köpa, jag undrar hvems korg jag får, mins den stora korgen som vi hade ihop, jag undrar om det blir Bomans. Mama har fått prästen igen i år jag tror jag sade dett i mitt förra bref och här kan du tro det är trefligt om måltiderna. När ämnar Elias sig tillbaka hit han kommer väl snart. Jo, jag slutar mitt bref för denna gång, nästa gång skall det blifva mer.
Adjö, sof godt och helsningar från alla till dig men du helsas mest från din egen
Lillian
P.S. Skrif snart och säg mig allt.
Lillan
Min älskade Hilma från din egen Lilla Lilli.