“Det är så mycket jag vill ha ut av livet. Jag kan inte vara nöjd när jag borde vara det. Tänk alla drömmar jag har, alla planer och förhoppningar.”

”Jag skulle vilja spela Bowies Rock’n roll suicide för att trösta alla världens osäkra femtonåringar.”

“Jag trodde jag skulle sluta skriva här men jag kan helt enkelt inte.”

”Men det var kärlek och det var på riktigt, den sortens samhörighet som kanske bara musik kan illustrera.”

 “Jag är lycklig och tänker inte fundera över var eller hur tiden med Johan kommer att sluta.”

”Det var med förvåning och förundran jag för fyra år sedan tog emot brevet från den mest oväntade av avsändare – mig själv.”

“Mobbning är ett vidrigt, oförlåtligt accepterat brott. JAG HATAR ER!”

“Idag är jag vrålförbannad över detta, förlåter aldrig. Men jag är ändå mycket stark, annars skulle jag inte funnits idag.”

“Men jag hoppas att du aldrig glömmer den osäkra tonårsflickan i dig, och bär henne med dig.”

”Det kom ett handskrivet brev med en röst från det förflutna. En femtonårings röst. Jag kände igen den väl, men hade glömt hur sorgsen den kunde vara.”

I morgon är Vattenfestivalen slut och på tisdag morgon är den här sommaren slut. Den har varit bäst!

”Samtidigt är jag tacksam och lycklig över det korta förhållande som vi hade den där sommaren 1994”

“Var hälsad ädle 39-åring! Jag har sett framåt i tiden”

”Vad jag önskar att jag 1994 hade kunnat säga till 19-åringen att slappna av, bekymra sig mindre och inte sätta så stor press på sig själv.”

“Hela Stockholm sjuder av liv… Fan, om fyra dagar börjar plugget igen. Då blir det hårdköra i tre låånga år.”

”Så nog kan jag sammanfatta de senaste 24 åren med att säga att jag följt ditt råd att leva fan med livet innan livet lever fan med mig.”

“Jag festar lite mycket. Jag hoppas jag har bättrat mig på det planet.”

”Men jag förstår inte hur jag tänkte när jag skrev att jag ville ha mer sex och hångla mindre. Hångla är ju fortfarande grymt.”

“Vi raggar så in i helvete. Idag har vi inte fått napp ännu.”

”Det här var mer pinsamt än vad jag förväntade mig.”

“Kanske är jag inte mogen för sånt ännu, inte discona, inte de riktigt sena kvällarna.”

”Det damp ner en dag, det stora bruna kuvertet, som en oväntad och väldigt fin present. Jag hade helt glömt det.”

“En ganska stor del av livet tänkerjag på tjejer. Jag älskar Anna-Karin men är samtidigt förtjust i ganska många andra flickor.”

”Just nu är det dagliga strider i olika konstellationer.”

Här kan du lyssna på ett avslutande samtal mellan några av brevskrivarna, en filosof och oss från Postmuseum. Vi pratar om hur det var att få breven, att skriva dom, vem man var då och vem man är nu, tidens gång, tonår, kommunikation och annat. Samtalet är 25 minuter långt och ägde rum i en studio en tid efter det att breven spelades in.