Föremål, fotografier och arkiv
Här finns föremål som knyter an till Postens historia: stämplar, skyltar, konst, bilar, cyklar, uniformer, posthorn, väskor och mycket mer.
Bibliotek
Här finns filatelistisk och posthistorisk litteratur från hela världen med tyngdpunkt på den svenska litteraturen. Böcker, tidskrifter och frimärkskataloger.
Frimärken
Här finns över fyra miljoner frimärken, försändelser, förlagor och tryckprover till svenska frimärken.
Sök i samlingarna
Föremål, frimärken och foton
På DigitaltMuseum hittar du föremål, fotografier och dokument samt alla svenska frimärken från 1855 och framåt.
Publikationer
Postryttaren
Här kan du läsa Postmuseum och Postmusei Vänners årsbok, Postryttaren från 1950 och framåt.
Erik Lindgren Posthistorisk skriftserie
Erik Lindgren Posthistorisk skriftserie i fulltextDigitalt Arkiv
Frågor & Svar
Nej det gör vi inte. Vi rekommenderar att du vänder dig till en auktoriserad handlare.
När postverket inrättades 1636 så befordrades posten från och till postkontor och där man fick hämta och lämna sin post. Att dela ut post till mottagaren sker först på 1670-talet i Stockholm som första stad i landet. 1686 uppges att antalet utdelade brev i staden var cirka 800 – 1 000 per månad. Alla fick inte besök av brevbäraren, det fick bara de som skriftligen begärt och betalat för det eller de som inte hämtat ut sina brev i tid från postkontoret. 1693 låg breven kvar på postkontoret i åtta dagar innan de delades ut, senare utökades liggetiden till 14 dagar. I Stockholm fanns det tre brevbärare år 1694. Först 1862 infördes allmän brevbäring i de större städerna. Två år senare 1864 var brevbäring införd i 46 städer i landet.
Att sätta upp en postlåda eller ordna med ett brevinkast i dörren blev möjligt först när man inte längre behövde betala en avgift för att få breven utdelade. Det skedde 1876 i Stockholm och 1882 i övriga landet. När storstäderna började växa ut och villaförorter uppstod inrättades 1912 en enklare lådbrevbäring, vilket innebar att de boende var tvungna att sätta upp postlådor på anvisade platser. Sådana postlådor såldes av Postverket och det var också möjligt för boende att enas om en och samma låda.
De som bodde i avlägsna byar måste själva ordna med posten till och från byn. Det gick till så att man kunde köpa en väska av Postverket i vilket hela byns post kunde befordras. Byn utsåg själva ett postbud som gick med den så kallade lösväskan från postanstalten till en av byn utsedd förtroendeman. Nycklar till väskan fanns hos föreståndaren för postanstalten och hos förtroendemannen.
Det är inte bara i Sverige som den gula färgen förknippas med Posten. I exempelvis Tyskland och Schweiz är det på samma sätt. Det kan bero på att posthornet som de som kom med posten hade var gjort av mässing, som har en gulaktig nyans. Det finns även andra förklaringar men detta är den dominerande. Den gula färgen har tidigt använts i postuniformer och på fordon av olika slag. De hästdragna diligenserna som infördes på 1860-talet var gulmålade liksom tågets postvagnar. När cyklar och bilar började användas fick de också den gula färgen. 1912 fastställdes att den gula färgen i fortsättningen skulle gälla på postens brevlådor. Den första gula brevlådan ritades av arkitekt Ragnar Östberg, stadshusets arkitekt.
Antalet brevbärarturer i städerna har varierat över tid. Två turer hängde kvar i delar av centrala Stockholm fram till juni 1980.
Före den första september 1978 delade Posten ut försändelser på lördagar till ordinarie porto. Efter detta datum kunde man fortfarande få post utdelad på en lördag men nu till en särskild lördagsutdelningsavgift. 28 mars 1987 togs lördagsutdelningen bort helt.
Poste restante skulle skrivas på de brev som skulle hämtas ut på Postkontoret direkt av kunden. Det var viktigt att kundens fullständiga namn stod skrivet på brevet eller paketet och att kunden legitimerade sig. Det här var tänkt som en tillfällig lösning.
Lösbrev var vanliga under 1800-talet. Det var brev som lämnades till och delades ut av postföraren längs en och samma linje. Det kunde också vara brev som lämnades in på ett postkontor och hämtades ut av mottagaren eller delades ut av postföraren. Portot var billigare än för vanliga brev. Beloppet betalades kontant och frimärken användes inte. År 1884 upphörde lösbreven.
Kontakta mig om du har frågor som
handlar om föremål och
arkivmaterial
Hanna Nydahl
Telefon: 073-079 78 59
E-post:
hanna.nydahl@postnord.com
Kontakta mig om du har frågor som
handlar om bibliotek och filateli
Michael Hagström
Telefon: 070- 988 33 18
E-post:
michael.hagstrom@postnord.com
Vill du skänka föremål till museet?
Här kan du ladda ner en PDF om att skänka föremål, frimärken och arkivalier