![](https://www.postmuseum.se/wp-content/uploads/2014/10/Loggor-120x120-brev.png)
Brev till mig själv 1994–2014
Sommaren 1994 skrev cirka 20 000 personer ett brev till sig själv på Vattenfestivalen och runtom i Sverige. I tjugo år har de förvarats i Potmuseums magasin. Hösten 2014 skickades de tillbaka. Ett urval av dessa och reflektioner kring breven visas i utställningen. Häng med på omtumlande tidsresor.
1994 kan kännas länge sedan. Kanske kommer vi ihåg den varma sommaren, att svenskarna röstade ja till EU-medlemskap och vägen till brons i fotbolls-VM. Tjugo år kan också kännas som nyss.
OSA var Postens tidning som riktade sig till ungdomar och deltog på Vattenfestivalen med aktiviteten ”Skriv till dig själv”. De hade också en stor annonskampanj med uppmaningen till läsarna: ”Skriv om det som berör dig mest idag. Allt från de stora frågorna till det mest privata, som kärlek, glädje, sorg, otillräcklighet, lärare, framtid. Skicka gärna med en bild eller annat du vill bevara.” Brevskrivarna kunde använda Frisvar och skulle posta brevet senast 20 september 1994.
När brevskrivarna lade brevet i de förtryckta kuverten som delades ut på Vattenfestivalen kunde de välja att kryssa i att Postmuseum fick lov att öppna brevet. Drygt 700 brev har vi öppnat och läst och av dem har ett urval gjorts med spännande, personliga, roliga, sorgliga och framåtblickande brev. Vi berättar om hur brevet landat hos brevskrivaren tjugo år senare och hur det tagits emot. Hur var det då och hur blev det med drömmarna och tankarna om framtiden?
Vill du lyssna på 13 tonåringars brev från 1994 och deras vuxna jags brevsvar kan du göra det här
Utställningsperiod
5.11 2014–30.8 2015
Lyssna
Vivi NybomSå många känslor. Trots att brevskrivarna är helt okända blir man otroligt berörd av alla dessa brev. Blixtsnabbt kastas man tillbaka i en tid med serien Beverly Hills men utan Internet.
Reaktion på brev från 35-årig brevskrivareDet här var mer pinsamt än vad jag förväntade mig. Var jag en sådan hjärndöd 15-åring? Jag vill inte minnas det utan har en bild av mig själv då som rotlös och förvirrad. Jag minns framförallt att jag längtade till framtiden som skulle innebära självständighet, familj och kärlek.