Labyrint, 756 Gottsunda
Aki, vilken plats valde ni att bli fotograferade på?
– I Gottsunda, där vi alla vuxit upp. Vi tog det på Stenhammars väg. Sai hade sin studio där när vi startade Labyrint. Jacco har bott i ett av husen där. Jag har bott i ett av husen där. Dajanko har också bott där bakom hörnet. De första pressfotona tog vi på den parkeringen 2009. Det var en kul grej att vi tog dem där nu, tio år senare.
När hörde du att man började reppa postnummer i svensk rap?
– För mig var det nog Ken Ring som jag hörde säga det första gången. Då blev det en trend bland förorterna. The Latin Kings var först med att reppa orten och kalla den för betongen och representera miljonprogrammen. Labyrint har alltid reppat Gottsunda stenhårt. Det gör vi bland annat genom att nämna gator och lokala hjältar.
Varför är det så viktigt att reppa sitt område?
– Det är en av de oskrivna reglerna i hiphop. ”Du ska reppa din plats och hylla din mamma!”. Om jag ska prata som ett hiphop-fan så tycker jag om att veta varifrån artisterna kommer. Jag tycker inte att det räcker med att reppa postnumret i en låt. Jag tycker att man också ska gå in lite på vad man kommer ifrån, beskriva hur det är att bo i 145 till exempel. Hiphop är väldigt verklighetsförankrat och handlar om att berätta sin historia. Det är också för att man får ta så mycket skit för sitt område. Man överreppar något för att visa hur tunga vi är, även om vi inte har lika mycket pengar.
Labyrint har två versioner av hur det är, en som är ljus och en som är riktigt mörk.
– Jag tror att det gäller att ha balans och beskriva det mörka men också lämna plats för det lite ljusare och ge hopp om att det kan bli bättre. Jag vill ju också inspirera som textförfattare. Man har så många sidor som människa, så det är omöjligt att bara välja ett sätt. Man vill ju inte heller göra allting så jättepositivt och jätteglatt när det inte är så.
Du flyttade till Alby när du var 19 år och bor där fortfarande, reppar du Alby?
– Ja, första gången jag gjorde det var på ett mixtape. Där sa jag ”Chillar med grabbarna från Alby”. Men jag sa aldrig att jag var från Alby. Då hade jag ändå bott där i två, tre år. Sedan märkte jag att folk blev hype över att jag sa Alby i låten, då tänkte jag ”Okej, jag kanske kan börja reppa det här”. Sakta men säkert, i takt med att Alby blev en del av mig så blev det en del av min musik
också. Men det tog ett tag innan jag gjorde en låt om Alby. För folk som kom ifrån Alby måste ju känna mig innan jag gjorde det. Det tog ett tag innan jag kände ”Det här är min ort nu”.
Sedan gjorde du låten 145 tillsammans med Stor?
– Den gjorde jag för att folk i Alby frågade ”Varför gör du aldrig en låt om Alby? Varför reppar du bara Gottsunda och aldrig Botkyrka?”. Då kände jag att nu är det dags. Idag har jag bott större delen av mitt liv i Alby, men det är ändå alltid där man gör saker för första gången som är ens område på något sätt. Det är en annan sak att bo än att växa upp på ett ställe. Jag kan flytta vart som helst men jag kommer alltid att vara Gottsunda.
“Gottsunda, Gränby, Stenhagen, Sävja, där blattarna bor festar i orten, för ingen av oss kommer in på nation”
Labyrint, 756 Gottsunda