Salla och Masse Salazar, 145 Fittja-Norra Botkyrka

Salla, när började ni reppa postnummer?

– Med The Latin Kings så sa vi först det självklara, alltså Alby eller Fittja. Vi
sa de stationer vi var ifrån. Sedan började vi prata om Norra Botkyrka som
den platsen. Sedan började vi kalla det för ”betongen”. Det gjorde inte folk
innan. När vi sa att vi kom längst ut från Röda linjen behövde vi inte säga
vilka stationer. Alla fattade att det inte var andra sidan av Röda linjen eller
Fruängen. I låten ”Blend dom” säger vi ”1,4,5, Röda linjen, Norra
B” eller något sådant. Det var bara ett sätt till att representera vår plats på,
något att rimma på.

Varifrån kom inspirationen till att använda Röda linjen och
tunnelbanan i ert skivbolags logga?

– Det var en symbol för en väg ut men också en väg tillbaka hem. De fyra
stationerna som du har i själva loggan, är det område vi rappade om och
det var därifrån vi i gruppen kom. Det var Norsborg, Hallunda, Alby och
Fittja. Den skulle representera Norra Botkyrka.

Varför var det viktigt att reppa förorten?

– Man måste förstå att på den tiden tänkte vi att vi var uppväxta här i Sverige,
att vi var som vilka andra svenskar som helst, men vi började känna av då
att andra inte tyckte så. För när vi gjorde svensk hiphop så gjorde vi i deras
ögon ”förortshiphop”. Då blev det så att vi använde det och tänkte att om de
utesluter oss, så utesluter vi dem. Visst kände andra människor i resten av
Sverige igen sig i vår musik men vi pratade mer om våra egna. Vi ville ge folk
från det området någons slags stolthet. Vi är härifrån och andra kan tycka att
det är skit, men vi har ett bra liv här.

Ni blev tolkade som politiska, var ni det?

– Bara man säger något och är invandrare eller för den delen kvinna så
tolkas det som politiskt. Visst, vi rappade om Lasermannen men det var
en del av vår verklighet. Vi hängde inne i stan, vi uppträdde inne i stan.
Våra föräldrar var oroliga för att någon gick och sköt folk som såg ut som
vi och att vi kunde bli hans nästa offer. Då hamnade det på en låt. Det
var en laddad tid då media ägnade mycket uppmärksamhet åt att fråga
så kallade riktiga svenskar om vad de egentligen tyckte om invandrare
och så vidare. Då spred de i själva verket rasistisk propaganda i löpsedlar
och tidningar och det saknades helt motreaktioner. Det var ingen som
försvarade invandrarna då. Idag finns det många med invandrarbakgrund
i medierna, inom TV, radio och överallt i samhället. Det fanns det inte då.

Ni har velat ge tillbaka till den platsen som ni kommer ifrån, varför
är det viktigt?

– Det är ett sätt att tänka som man borde ha överallt. Att man inte bara
tar, man skördar inte bara, man måste också plantera någonting. För man
måste tänka på framtiden. Det är det människor har svårt med. Alla vet
att det kommer någon efter dig, så det kan inte handla om att roffa åt sig
snabbt och sedan är det klart. Nej, det ska vara långsiktigt och hållbart.
Det vi gör idag när vi försöker att ge tillbaka handlar om oss, för vi vill att
det ska finnas bra talanger att jobba med i framtiden. Det ska finnas en
fortsättning på det vi gör. Gör man inte det så tar man inget ansvar eller så
bryr man sig bara om sig själv och det leder inte till något bra.